Hon var barnbrud, tonårsmamma och enda kvinnan bland trettiotalet män på den stora Lewis- och Clarkexpeditionen. Uppdraget var att korsa kontinenten och hitta en väg till Stilla Havet. Under svåra strapatser utmed floder, bland skallerormstäta klippor och över snöklädda berg hade hon inte bara sig själv att tänka på. Hon skulle också skydda sitt spädbarn från hetta, kyla och häftiga hagelstormar. Shoshoneflickan Sacagawea föddes och växte upp i Klippiga bergen men blev som tolvåring kidnappad av ett fiendefolk som förde henne hundra mil österut. Där kom hon att ingå i ett hushåll hos hidatsafolket. Som ung tonåring giftes hon bort till en franskättad pälsjägare och vid femton års ålder födde hon en son. När hennes man kontrakterades som vägvisare för en expedition blev också Sacagawea involverad. Även hon fick ett särskilt uppdrag. Ett uppdrag vars resultat till stora delar skulle bli avgörande för expeditionens framgång. Under sitt korta liv förblev Sacagawea anonym och fick ingen särskild uppmärkhetsamhet för sina insatser. Men hundra år efter expeditionen formligen exploderade hennes kändisskap. Och än idag är hon en av de mest hyllade kvinnorna i den amerikanska historien. Ingen annan kvinna har fått så många statyer resta till sin ära som Sacagawea. Boken beskriver inte bara Sacagaweas äventyrliga liv utan skildrar också olika urfolks kulturer. Särskilt fokus läggs på kvinnornas arbete och vardagsliv. Detta är tredje delen i serien Kvinnorna på Sköldpaddsön som skildrar olika urfolkskvinnors dramatiska liv när de vita människorna invaderade Skölpaddsön, det vill säga Nordamerika.